De 15 finaste (mestadels) indie -album samt blandningar 2013

okej, “Best of 2013” kan vara en överdrift. Jag har inte hört vad som kom ut i år, liksom jag inte lyssnar på större etikettmusik (mestadels) – men några stora album var så jävla fantastiska att jag var tvungen att få dem och inkludera dem här. Dessutom gör jag bara en lista över rap, rock, soul, dans … allt. Eftersom mycket mer såväl som mycket fler band såväl som album inte formellt i någon typ av en genre. Förutom bara sedan Rap är här, förvänta dig inte Kanye eller Jay-Z. Även om jag inte förhindrade stora etiketter upptäckte jag inte deras album på något sätt fascinerande i år. Förutom att du inte upptäcker ett större Hova -fan än mig. (Suckar tungt.)

15. Eminem-The Marshall Mathers LP 2

Hiphop

Jag beklagar min öppningssalvo på det här albumet. Eller åtminstone några av det. Det är en odlare. Jag är på en punkt med Eminem, såväl som rap i allmänhet, där enkla träffar såväl som beats inte steg mig som de använde till. Förutom detta album Reeks av kostsamma prover samt produktion. Men ju mycket mer jag lyssnar, ju mycket mer jag hör vilken typ av vittiga bitklipp, som “Jag skulle räkna mina välsignelser men jag suger i matematik”, vilket gjorde mig till ett fan i första plats. Någon typ av andra rappare fortfarande så bra efter så länge i spelet? Inte riktigt.

14. Obits-Beds & Bugs

Garage rock

Om det aldrig hade varit slag, skulle detta ha varit slag. Förmodligen.

(recension)

13. STS-GOLD RUSH III

Blandning

Den tredje blandningen i serien, liksom han visar noll indikationer på att falla av. Varför förstår inte mycket fler människor om STS? Varför är han inte större?!?

Få det här

12. Stylish Gamine-Closer

Rytm och blues

Om Motown kom igång i samtida eran: fantastiska harmonier, klappar såväl som danslåtar, samt röster så underbara som en vogue.

(recension)

11. Taffy-Lixiviate

Alternativ

Kanske är det bara sedan jag saknar uppfödarna, men 1990 -talets grrrl -pop fortfarande får mig.

(recension)

10. Joey Bada $$-Summer Knights

Blandning

Ingen vridna ord såväl som bilder mycket bättre än Joey i år. liksom jag såg honom på MTV, så jag antar att detta officiellt är året han bröt.

(recension)

9. Denna gräns behöver hjältar-skakiga

Amerana

Ett ironiskt namn för en autentisk samling av sångare/låtskrivare som saknar krokar har dock mjuka, insiktsfulla texter.

(recension)

8. Marnie Stern the Chronicles of Marnia

Bullerberg

Jag blir aldrig sliten av den här bruden. Hon är som en Jimi Hendrix med en vagina. Eller 1990 -talet Liz Phair om Liz kanske strimlar.

(recension)

7. Möjlighet Raps-syran rap

Psychedelic Hip Hop

Barnsliga Gambino med kanten av Lil ‘Wayne samt humor för din medicineringshandlare. Om din medicineringshandlare var U-sväng från ogräs.

Senast jag kontrollerade tillhandahöll han fortfarande det för gratis här.

(recension)

6. Atomer för fred-amok

Alternativ rock

Alt-Rock Supergroup fronted av Thom Yorke. Jävla otroligt. liksom jag aldrig skulle ha fått detta om jag inte hade sett dem i Colbert -rapporten.

5. Angav valen-hawaiii

Indiepop

Ja, det är med tre “jag”. Det är inte en skrivfel. Stor, solig, glänsande pop med bara en smak av experimentell udda.

(recension)

4. Action Bronson-Blue Chips 2

Skrovlig blandning

Wow. få det här.

(recension)

3. James Younge-Feelin ‘American

Indieberg

Ärlig till Gud exceptionell sten och rull.
(recension)

2. Ron Littlejohn & The Funk Ambassy Shining on

Själ.

En av de allra bästa andrekorden under de senaste 20 åren. Curtis Mayfield samt Aretha Franklin, äter dina hjärtan ut.
(recension)

1. Inget ondskapshörande honom

Rap

Om du skulle ha sagt till mig för några år tillbaka att Clipse skulle bryta upp såväl som ondska skulle verifiera sig själv som en solo -handling, skulle jag ha varit tvivelaktig. Om du skulle ha sagt till mig att han skulle göra ett Christian Rap -album, skulle jag inte ha sagt på något sätt. Om du skulle ha sagt till mig att det skulle vara mitt föredragna album för året, skulle jag ha stansat dig i munnen. Men just här är vi.

Med det här albumet gjorde Malice något som få rappare kan: han blev äldre, han blev klokare, liksom han förändrade. Verkligen förändrats. Och blev bättre. Lyssna, äldre rapgudar: det här är såväl ärlighet som mognad verkar. Och det är fortfarande hiphop.
(recension)

Leave a Reply

Your email address will not be published.

Previous post Nya utsläpp i butiken för onsdagen den 22 september 2010
Next post Black Suit Blues: Marvel Team-Up#141